Logga in

Botkyrka kammarkör är en blandad kör knuten till Tumba kyrka. Vi sjunger vid kyrkliga högtider såväl som vid profana evenemang och vår repertoar är även den blandad med allt från stora verk av de stora mästarna till jazz och visa. Kören åker regelbundet på körresor. Senaste  resorna gick till Malta, Spanien och Italien. Här kommer några exempel från körens repertoar:


Urval av repertoar för Botkyrka Kammarkör

Av större verk tillsammans med orkester har BKK sjungit

Bach: Juloratoriet,   Johannespassionen
Brahms: Ein Deutsches Requiem
Fauré: Requiem
Goodall: Requiet ”Eternal Light”
Händel: Messias,   Jephta

Kören har samarbetat med bl a Elise Einarsdotter samt Monica och Carl-Axel Dominique

A capella-repertoar:

Brahms: Ur Fest- und Gedenksprüche
Busto: Sagastipean
Gjeilo: Unicornis captivatur, Prelude
Jennefelt: Av någon sedd
Lauridsen: O magnum mysterium, O nata lux
Lindberg: Allt har sin tid
Louis van Dijk: Horizons
Mendelssohn: Richte mich Gott, Denn er hat seinen Engeln
Miskinis: Time is endless
Poulenc: Exultate Deo, Un soir de neige
Pärt: Which was the Son of. . . .
Rachmaninov: Bogoroditse Devo, Priidite
Ramirez: Misa Criolla
Råberg: Ouverture
Schütz: Musikalische Exequien
Söderman: Andliga sånger

Talet vid Botkyrka Kammarkörs 5-årsjubileum.

Det var en gång en dirigent, som tyckte så mycket om att dirigera. Det var det bästa hon visste och hon Elisabeth CD dirigerar skaladville så gärna ha en kör, som hon kunde få stå framför och slå och bestämma att nu skulle kören sjunga väldigt, väldigt svagt (ppp sa hon) och nu skulle den hålla ut ända tills hon bestämde att det var slut och där skulle man sätta s‑et på pausen, men där skulle det vara på sista 8‑delen. Och sopranerna skulle inte sjunga så starkt och kunde altarna vara lite högre på den sista tonen och tenorerna fick inte sega så där utan skulle lyssna på sopranerna. Basarna skulle bilda botten och ta rätt ton och hennes man, som var en riktig storsångare, skulle också få vara med, men då fick han inte sjunga så starkt.

Så där gick Elisabeth och tänkte och drömde. Och visst fanns det körer där Elisabeth bodde, med korister, som gärna ville göra allt för henne. Elisabeth var en sådan där person alla ville göra allt för, för att hon var en sådan fin människa – inte alls något rytande lejon, som man kanske kunde tro av vad jag nyss berättade. Men Elisabeth ville ju så gärna få dirigera Lidholm och Sandström och det förstod hon ju att hennes körer inte skulle klara av.